Race-report Ironman 2022 "Pain Game".

Mmmm vart ska man börja igentligen? Tja varför kör man igentligen ironman när man som jag hatar att springa och svettas bara man tittar på idrott. Jo för att publiken är så sjukt grymma i kalmar och det är kanske det enda tillfället i sitt liv som man verkligen får känna sig som en rockstar eller idrottidol. I år har igentligen varit ett bra träningsår förutom att min ljumske höft la ned helt och hållet för 4-5 månader sen som gjort att jag knappt springa alls. Så då borde jag väl ställt in ironman kan man ju tycka. Men nähä se det gör inte den här gubben har tänker att kör jag de andra grenarna hyfsat så kan jag nog klara mig igenom ett marathon också.

I år var det väldigt speciellt då jag skulle köra loppet med några fantastiska vänner från när vi fick tävla med team preem i vasaloppet och gunde svan. Ingrid, Johan och Anette 3 helt underbara människor som har bott hos mig sen i torsdags natt. Efter en gemensam middag på fredagkväll då vi grillade lite kyckling och grönsaker så bestämde vi att vi skulle åka in till stan 05.30 Väderprognosen såg inte kul alls och lovades både åska och regn under natten och dagen. Sover knappt natten innan då det både är tropiskvärme i kalmar och lite never trots att jag gjort detta innan. 04.15 väcker katten mig och jag bestämmer mig för att gå upp och fixa med kaffe och blåbär, björnbär,jordgubbar och turkisk yoghurt. Klockan 05.30 sitter vi i bilen mot kalmar pigga och glada. Vi kör in mot kalmar och upptäcker att shit det finns fasen inte en enda parkering i stan så jocke och johan får parkera bilarna så går jag och tjejerna till transition för att kolla allas cyklar och däcktryck. Hejar på en massa vänner och känner att fjärilarna börjar komma lite i magen. Dricker en halvliter PWO från umara som man ska göra 45 min innan start och känner mig rätt stark idag. Tjejerna gissar på att de ska simma på runt 1.10 så de ställer sig där och jag och johan går bort till 1.30 gruppen. Förvånade över att inte flera står i den gruppen. Är ju nytt för i år att man inte går ned för en ramp utan hoppar i vattnet eller dyker. Jag väljer att hoppa i då dyk i jönköping tappade jag nästan glasögonen. Johan får inte till glasögonen så jag hoppar i lite tidigare och börjar mata på. Varm i vattnet och massa folk runt en som fäktar omkring sig. Har svårt att hitta andningen och får jobba rejält med att försöka lugna ned mig. Simmar första 500 på 2.04 mm går bra nu men vet ju att det blir värre då vi kommer ut efter första bojen nästa 500:a 2:16 mmm nu är jag nog i det tempo jag brukar ha plus att andningen börjar funka. Efter halva simmet får jag en rejäl spark i ansikten av nån som vänder rätt över banan vid en boj och tänker att nu flyttar jag ut på kanten. Börjar höra dunket från kajen och får lite ståpäls i nacken och vet varför jag gör det här. Börjar närma mig kattrumpan och inser hur sjukt grunt det är här och ny skulle jag kunna gå på botten istället. Stannar och rättar till glasögonen och fortsätter sen. Jäklar vad mycket farbröder det var här helt plötsligt var ju hyfsat själv ett bra tag. Mmmm dags att hålla truten stängd efter kattrumpan för nu ser man inte ett skit i vattnet och hela vägen till mål är att som att simma i grön-brun röra.

Känns som jag borde persat på simmet gissar på 1.23 men nej blev tydligen 1.27 skulle inte tagit så lång tid på mig när jag gick upp och tryckt lite extra sista 400. Ja ja en dryg minut bättre än sist. Gutt nu ska vi bara ut och rasta cykeln i 18 mil. Efter byte av kläder och obligatoriska toabesöket så kommer jag ut på cykeln efter 12:58 i transition sticker jag iväg. Johan är då några 100 meter från målet i sim. Joggar bort till startlinjen och hejar på en massa rc:are. En massa ur publiken tjoar att jag ska öka så jag drar på lite extra mot bron. Känns ju riktigt stabilt det här. Inte mycket vind på bron och snittar drygt 32 först 13 km. I färjestaden står pappa och syster och en drös till och tjoar och jag njuter av att få susa fram i bra fart. I runsbäck får man höra igen att man kör för långsamt trots runt 30-34 på klockan och tänker kör lagom nu....

Visste vi skulle ha det lite trögt ned till mörbylånga och degerhamn men det känns bra. Plockar lite gels och banan och minns att jag höll på att köra på en annan cyklist här sist då han tappade balansen i aidstation så kör extra sakta genom aidstation.

Njuter av landskapet men jävlar vad varmt och fuktigt det är. Undrar om man skulle kunna stanna nånstans och bada ;-) Hejar på ideström bland annat i mörbylånga. Går bra ned till degarhamn men i uppförsbacken känner jag att min ljumske börjar ge med sig och funderar på hur länge den ska bråka. Aj jäklar den vill inte vara med alls efter 50 km. Så jag bestämmer mig för att stanna på nästa aidstation och kissa och vila lite. Tänk att få stanna och gå på toa kan vara så gutt. Tjatar med ett medtävlande om att jäklar det blir en lång dag idag. ... Gäller att fylla på med vätska och salt. Ljumsken har lugnat ned sig och håller sig hyfsat lugn till ca 75-80 km då det blir ny paus vid aidstation. Över möckelmossen vid resmo får både pannben och ljumske slita rejält. Hoppas av cykeln i resmo för där står pias mamma och hejar så jag ger henne en blötkram springen in bakom vedboden och pinkar igen. ;-) vilar nån minut igen och fortsätter sen ned mot västra sidan. skönt med nedförsbacke. Ljumsken mår bättre efter pausen och har bra fart ned till färjestaden. Nya hurrar rop att jag måste öka ;-) Kommer ut på bron och är förvånad av att det är mindre motvind där är på möckelmossen och jagar efter en anna som har bra krut i benen. Tänker ska köra förbi henne innan vi är i kalmar. Drar i min halva min flaska pwo från umara som jag har i sen softbottle. Livet känns rätt nice där och då men jäklar vad varmt det är. Det bara dryper av mig och pulsen börjar öka rejält när jag försöker trycka. Efter högbro delen passerar jag anna. Enda fördelen att väga mycket är att man har bra tryck i nedförsbackarna ;-) När vi kommer in på kalmar sidan försvinner annan igen och ser jag inte henne igen. Vänder inne i stan och en massa härliga vänner tjoar längs vägen. Alltså känner jag så här mycket folk? Får lite ståpäls igen när jag ser anders bemervik tjoande. Minns tillbaka på cykeln 2017 där jag väggade här. Slår av på takten för att inte göra om misstaget jag gjorde 2017. Ut på norravägen blir det ny paus och kissa för nu vill inte ljumsken vara med längre alls. Skit jag har 5,5 mil kvar och en kass ljumske.. ska man bryta? Ä va fasen vi kör väl ett tag till om inte annat borde jag väl få lite energi när jag kommer till rockneby. Försöker trampa nästan bara med vänster ben nu och hjälper till med höger arm på det andra benet. Går ändå rätt hyfsat till läckeby kör om en massa både killar och tjejer som jag passerat typ efter varje kissepaus. De måste undra va fasen kommer den där knubbsälen nu igen? Har inte han kört om mig förut. Träffar en george från england 26 år som säger att detta är hans första långa ironman. Säger att publiken är ju sjukt bra här. Vänta bara tills du kommer till löpningen.... By the way jag bor i rockneby så du kommer passera mitt hem senare. George är lite stackare än mig just där så han drar på och försvinner.  Kommer ifatt han lagom till åsagatans början och ser hans rygg och cyklar ifall honom och frågar ifall han försöker köra ifrån den här gamla farbrorn. Jodå så var det tänkt... Fast jag är som en mardröm som alltid kommer tillbaka och han skrattar. Visar han var jag bor innan han drar iväg igen. Hinner ikapp han i lindsdal och han bara skrattar när jag knackar han på axeln. Säger att han ska cykla ifrån mig igen men är tvungen stanna vid nästa aidstation. Så då tänker jag nu ska jag trycka på bra in mot stan. Var kanske inte det bästa men vad fasen. Man är inte så smart efter simmat 3860 meter samt cyklat nästan 17 mil.

Kommer in i mål och ler hela vägen och älskar publiken i kalmar!

Race with a smile.

Kommer av cykeln gjorde 6:15 mot 6:26 förra gången så mer än nöjd med tanke på att jag stannade 4 gånger på cykeln o vilade.

Nu ska farbror bara ta sig igenom en mara hur fasen ska det gå? Magnus Svan sitter och mår skitdåligt i transition och försöker peppa honom. Tar med ett par nya strumpor i västens bakficka och petar i mig en tuggalvedon. Fy tusan så illa de smaker. Varför har jag ens köpt dem? Börjar tugga meter för meter och det gör rejält ont i ljumske och börjar slita i typ varje muskel som finns på benen. Är typ 100 grader varmt och jag kör 2 vatten 2 cola och 1 sportdryck på varje station plus en gel på varannan men byter sen till banan efter 7-8 km då magen börjar känns märklig. Springer ifall en tjej som jag cyklat om tidigare och frågar hur det går och hon säger att jag kör 45-1.45 så hon springen 1.45 går 45 och jag tänker jag kan testa det också. Tjabbar om diten och datten och hon undrar om jag är nån lokal kändis eftersom alla tjoa så på mig. Tja alla känner ju apan säger jag och skrattar. Plus publiken i kalmar över lag är grymma säger jag. Jag orkar hänga på henne i typ 2-3 km sen grejar jag inte längre hugger om fasen i ljumsken så fort jag springer och får gå mer och mer. Hinner ifatt henne vid första varvningen och vi springer ett litet tag tillsammans igen.

Försöker hitta nån annan man känner på banan man kan ta rygg på men alla är så mycket bättre än mig. Julia gustavsson studsar förbi och säger att jag inte ska fika bort maran. Varför är alla så jäkla pigga? Inne i stan försöker jag springa lite och dansar genom målrakan fake it to you make it liksom. Varv 2 är en jäkla lång plåga förutom när jag kommer förbi alla diskoställena typ vid Jens litzing och neptunusvägen. Då får man ju köra lite dans igen. försök ut som du är pigg ;-) benen skriker din dumma jävel bryt NU! sluta plåga oss. Tyst ni ska få både sova och vila sen... bara 24 km kvar. Ja ja tur pannbenet är tjock när kroppen sviker. Knetar på och stannar stundtals och hälsar bland annat på björn mortenssens vovve och får nästan kramp när jag ska resa mig. Tur publiken är så underbar så man kan stå ut. Hoppar upp till stjärnan på porten innan checkpoint neptunus men får ingen kraft trots att de lovar energize... Sista varvet går jag och tackar alla i publiken och säger att nu kommer jag inte flera gånger och tackar för all deras support. Strax efter neptunus check point står min lilla hustru och ler. Men va fasen vad gör hon här?  Får en bamsekram o puss och lovar att ta det försiktigt sista biten. Hur är det frågar hon. Kan inte ljuga nästan varenda muskel i kroppen skriker gubbjävel stanna nu då. Men lovar ta de lugnt sista biten.  Dansar in på målrakan och får krama david och pierre som jag har längtat så mycket efter och får min medalj. Maria nilsson filmar målgången och vill att jag ska göra ett lite hopp för att få en cool bild. Mmmm om jag inte slår ihjäl mig bara. Men klart man ställer upp på en tokig bild. Filmen finns här. Går in i Athletsgarden och får en massa kramar av kbf:are och tar en pizzabit och lite vatten.

En tugga en fick jag snacka med ulrik i den stora gröna lådan vilket dock var skönt att få ur sig en massa gels och cola och annan skit som inte kroppen processat. Ingrig messar och jag säger att ge mig 15 minuter att vila så är jag redo att åka hem. Resten är historia nu och jäklar vad kroppen trots allt kan pressas.  Det var varken snyggt snabbt eller lätt men jag var nog ta mig tusan en av de gladaste längs hela banan. Försökte personifiera Race with a Smile hela min ironman och tror jag lyckades rätt så bra med det. Men nästa gång jag ska köra ett lopp vill jag ha max 20 grader varmt.

Tack alla som stöttat mig under loppet... Ni är magiska allihopa och tack så sjukt mycket alla funktionärer som även jag varit del av under måndag-torsdag denna veckan.  Så går det att kombinera ironman med att vara teamleader på branding under en ironman vecka. Ja för tusan men det kommer göra jävligt ont. I came here for a challenge and I fucking got ONE!